Jag ligger och tårarna verkligen rinner för kinderna och jag funderar på varför jag ens fäller en tår för dig. Du behandlar mig som om jag inte finns och som om jag aldrig har funnits.
Jag måste sluta gråta för dig!
Jag måste, jag måste verkligen de! Eller måste jag?
Jag klarar mig bra men att alla tjatar hela tiden gör de inte lättare för mig! Tänk om du hade sett ett skit! Jag ska lägga av nu! Finns inget längre att va kvar för. Ingenting kan få mig upp igen. Jag kan aldrig lita på någon så igen.. Aja mitt liv är slut nu så hoppas alla får de bra för Linn kommer inte vara kvar länge till. Hon finns inte kvar längre.
Idag ska de festas av när Moa äntligen fyllt 18 :) så idag kommer de inte va nyktert för mig!
Sen är de oxå fredag när jag vet att du kommer hem utan att säga något till mig utan jag får reda på de på andra vägar. Att man kan vara ett sånt svin som lovar att höra av sig och sen inte göra de.. Man kan ju iallafall göra de oavsett om man har paus eller är helt slut.
Jag ska sluta med allt som innehåller killar. Jag ska nog bli en sån som bara kan hålla på hela tiden sluta ute sina känslor..
Aja nu ska jag ha de kul! Jag ha de jävligt kul ikväll!
En natt, en dag, en timme, en Linn som inte vet vart hon håller på att ta vägen.
Jag drömmer om dig på dagarna. Jag vakna i natt av att jag börja gråta i min dröm för de jag verkligen inte vill ska hända hände.
Nu har de gått ett tag sen jag prata med dig men jävlar man kan inget annat än att både hata dig och älska dig..
Hatar dig för de du utsätter mig för, älskar dig för den person du är!
Snälla låt mig få veta något iallafall...
Sjuka dagar jag lever i och ibland undrar jag om livet verkligen är till för mig? Ibland undrar jag om de är värt att vara kvar i samma elände hela tiden.
Du gjorde mig glad de finns inget kvar.
Ne nu ska jag sova och försöka tänka på något annat som jag tror kommer gå åt helvete iallafall men ett försök får jag göra.
Jag gråter mig själv till sömns många nätter för dig. Jag känner inte igen mig själv längre. Jag har blivit bitter och är så trött på så mycket folk..
Jag vill verkligen att du ska veta att jag är vilsen på en lång och jävligt jobbig väg. Vill klara mig bra men de är inte de lättaste som finns när man tycker om en person så att man nästan spricker.. En gång vill jag att du skulle vara fatta min situation och hur länge jag velat ha dig!
Aja livet får väl gå vidare isåfall men jag kan inte annat än att tänka på dig dygnet runt. De börjar gå utför för mig, jag är inte en sån som är bitter i vanliga fall..
Not myself anymore, not myself anymore. And I hate it! I cant do anything to make me go back to my old me.
jag vet att de är sjukt längesen jag skrev men har inte haft tid och känner inte för de jämt.
nu är de så att jag skriver för jag är ledsen arg och bara helt ner körd i botten...
vi kan ju då börja med den person som jag saknar sååå fruktansvärt mycket som är i gbg...
jag kan inte sätta ord på mina känslor men jag är så sjuk trött på allt med paus har att göra..
vill att vi ska kunna ha ihop de och massa.
de är fruktanskvärt att sitta här hemma och inte veta hur du har de elleer något.
man kan faktiskt höra av sig oavsett om man har paus eller inte.
om man kan höra av sig till andra så varför inte till mig?
jag är så jävla förvirrad i de hela.
jag tycker om honom så otroligt mycket och har inte känt någon gång dena saknaden till någon..
sen när man ser bilder på telefonen så bara allt brister.
jag har slutat kolla på mina bilder på telefonen, för allt blir så otroligt jobbigt.
jag skulle vilja ha svar på mina frågor och ha svar på vad jag ska göra..
snälla någon hjälp mig att veta vad jag ska göra.
tåranrna väller ner längst med kinderna och jag känner mig som ett litet barn.
sitter verkligen och känner att jag bara vill bort härifrån på två röda..
när folk frågar när han kommer hem så vet jag inte vad jag ska säga så de som kommer från mig är bara ett ryckande på axlarna.
jag vet inte vad jag ska göra längre. de går inte att klistra på att leende varje dag.
dag efter dag börjar bli mer och mer jobbig och vakna upp till.
sitter i skolan och låsas som om allt är bra, jag går ner i vikt och bara blir tunnare och tunnare.
allt är inte som de ska va. jag vill bara att han ska komma hem nu så jag får veta vad som händer så jag vet vad jag ska göra.
allt blir bara så mycket jobbigare nu.
hur man nu ska kunna uppföra sig när man inte vet hur den andra känner, hur svårt de kan vara att bara inte veta något..
sen tycker jag de ska bli grymt jävla jobbigt till slutet av sommarn när linus kommer flytta ner till skärhamn. allt kommer blir så otroligt ensamt här hemma och vem ska jag prata med när han är borta? jag kommer ju inte ha någon som jag kan prata med som när jag och linus pratar! usch, fy och blä.. jag är glad att han kom in ja men ne han kan ju inte flytta....
De värsta är inte att vi har paus utan att du är borta i 3 månader och jag fick inte ens en hejdå kram.. De är de värsta i stunden just nu. Ligger och drömmer om dig på nätterna, i mina dagdrömmar så finns du med. Vill gärna ha tillbaka ditt gamla jag igen!
