i en ensam värld
jag får börja med hur förjävligt de är att inte träffat någon från Karlsborg på hela sommarn och sen veta hur lite man betyder nu för tiden.
Aja så är livet antagligen, man växer ifrån varandra och man inser att man har umgåtts med fel personer alldeles försent. Just när man inser de så är de ena försent. folk som man kännt ett bra tag känner inte igen en. Vad har man gjort för att folk inte ska känna igen en på utseendet?
Utan livet vad skulle ma göra? Utan vänner vad skulle ma göra? Utan närhet vem skulla du vara?
En sak som gör mig väldigt ledsen är att man inte behöver göra något utan får ändå.
Men en sak som får mig att må väldigt bra är att jag vet att man inte behöver prata på ett tag men jag vet att dem som man alltid finns för en alltid finns. Man behöver inte stressa på allt man har alltid ett stöd som kommer finnas i alla år.
Som i den mörkaste dröm kan man alltid hitta en utväg genom att man har vänner som drar en upp på fötterna igen.
Tack att ni finns!
Kommentarer
Trackback
